...hemma hos oss:
Sugen på nåt att äta begav jag mig in i köket för att hitta nått att tugga på. På bänken finner jag två skrikande kolabullar i en trasig plastpåse.
-Ät oss! Ät oss!
Jag stelnar till av förskräckelse och rusar in till T som sitter i vardagsrummet, med sin laptop i knä.
-Hjälp mig T! Snälla, hjälp mig! skriker jag förtvivlat.
T rusar upp ur soffan och småspringer efter mig in till köket. Jag pekar på påsen med bullarna.
-Du måste äta upp dom där innan JAG gör det. Båda två.
T tar påsen med sig in till vardagsrummet. Jag står kvar i köket en stund för att ta igen mig efter den traumatiska händelsen och grabbar tag i ett äpple från bänken och tar en tugga. Äpplet smakar surt och jag gör en grimas. På bänken ligger även en mandarin och en klase bananer. Jag bestämmer mig för att skära ihop en enkel fruktsallad. Det tar bara några minuter och jag tar tag i fruktskålen, går in till vardagsrummet och sätter mig i soffan och avnjuter, den fortfarande något sura fruktblandningen. Påsen med bullarna ligger tom bredvid T.
Tur man bor med en vardagshjälte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar