Besviken

Jag tränar på ett ställe här i stan. Även om ni aldrig sett mig där ;) så vet ni säkert vilket jag talar om. I dag var jag där med en vän som är extremt blyg. Så blyg att det är ett handikapp för henne. Hon hade en kupong med sig, som gav henne möjligheten att få träna på stället i en vecka, för att prova på. En entusiastisk och glad anställd (hon ville absolut inget illa) ville boka in ett möte för att tala träning (gissar jag). Jag avstyrde det och tänkte att jag informerar henne senare om min väns problem. Vi gick in till omklädningsrummet och bytte om och när vi kom ut igen påtalade jag dock saken för kvinnan i receptionen, som blev märkbart störd av att jag bad om att inte agera för framfusigt mot min vän. Hon visade ingen som helst förståelse.
Vi gick in på gymet och satte igång. När en annan personal efter en stund kom in i lokalen, ville jag rådfråga om vilka möjligheter min handikappade mor hade, för att få vägledning på gymet med träning, med en expert. Hon har kroppsliga funktionshinder och vill se om det överhuvudtaget är möjligt för henne att träna. Någon möjlighet till en prova på vecka fanns inte, det gällde endast nyinflyttade, det gjorde man klart för mig. Jag sa att hon säkert inte hade något emot att betala 90:- för att testa gymet. Till svar fick jag då att om man inte var medlem, skulle man inte heller få någon vägledning på träningsstället.
När jag möter såna här människor, som jobbar med service, blir jag förbannad. Varför väljer man att möta människor dag ut och dag in om man inte kan ha en trevligare och mer serviceinriktad attityd? Jag tänker fortsätta träna på stället, endast för att min arbetsgivare betalar hälften av månadskostnaden. Jag kommer dock inte gynna de här stället den dagen jag tvingas betala hela summan själv om inte förhållningssättet av viss personal förändras. Jag anser att man har rätt att bli bemött på ett trevligt sätt när man betalar för det, det är deras förbannade skyldighet, medlem eller inte.